idafelician.

Var ute i skogen och red igår tillsammans med Eva och Sara. Var planerat som en lugn och sansad skogspromenad med fint väder. Men det började med att den blå himlen som var på fm förvan och byttes mot grå moln och piskregn. Ritten var egentligen väldigt stillsam med mest skritt, lite trav och trevligt sällskap vilket är precis min melodi men Amaretto hade andra planer. Han har den senaste tiden varit lite larvig i skogen och har skyggat för saker och fjantat sig så det var jag beredd på. Han hoppade iväg ett par gånger på vägen till skogen men inget varligt men när vi skulle under tunneln så tog det stopp, jag sa åt honom och han ställer sig på bakbenen, jippi. Vi fortsatte och i skogen gick det jättebra, han gick först och lufsade mest på, på Breddiket var han lite laddad med kontrollerbar. Helvetet började på vägen från skogen. Först mötte vi en dam med paraply och det är ju livsfarligt. Halv vägs ner för backen vid bron över till hageby kastar vi oss helt plötsligt iväg, upp på den blöta, hala asfalten och sen ner på gräset. Den är reaktionen var jag någorlunda beredd på så jag han grabba tag i manen och satt bara lite halvlöst. Den snälla, förskräckta damen fällde ner sitt paraply och vi kunde fortsätta hemåt. Allt gick bra till Dagebergsvägen och jag kände att han började ladda på något och helt lägligt kommer det då en bil med en båt på släp, ahh sa amaretto och for iväg som ett spjut, sen stannade han, gick två steg och sen ställde han sig rätt upp och avlutade kalaset med att hopp iväg. Då satt jag av och gick de sista 100 meterna. Jävla häst!  Han som är så söt och go i vanliga fall blir ett litet larvigt monster i skogen. En sak att sitta på en ponny på 140 cm som gör så men inte en bjässe på 172 cm, står dom på bakbenen är det rätt högt. Aja, Madde får rida ut på sin häst själv i fortsättningen! Haha. Stackars Eva och Sara som fick stå ut med oss!

---