Älskade Mando
Har just suttit och glott på Popcirkus på tv där bla Mando Diao var med. Mando Diao var mitt första riktiga favoritband (räknar inte Roxett och Eva Dahlgen som jag lyssnade på när jag var liten enbart för att Marie och Eva såg ut som min mamma). Första bandet som jag verkligen blev intresserad av och letade upp själv, alltså inte som Spice Girls och BSB som man gillade bara för att alla andra gjorde det. Jag såg videon till Mr Moon på Z-tv och såg dom senare på nyhetsmorgon. Sen fick jag skivan i födelsedagspresent av mamma samt biljetter till deras konsert på Kulturkammaren (!) den 12/12 2002. Det var den första konserten jag gick på själv och jag drog med mig Moa, hon var först skeptisk till det hela men smalt snart. Den bästa dagen i mitt liv, iaf då!
Nu snart 7 år senare kan jag erkänna att jag fortfarande är fast. Även om det där skitiga, garage soundet som jag älskar med dom är borta så finns det fortfarande något som tilltalar mig skarpt. De är nu långt ifrån sitt "orginal-sound" men ibland glimtar det till och de raspar i ordentligt, då finns det inte mycket som är bättre vill jag lova! Sen är det ju en annan stor del med de här pojkarna som iaf gör att jag älskar dom, deras livekonserter. Där finns det inte många som slår dom, tjo-hejsan vad det svänger.
Under tiden jag jobbade på Vaxkupan blev jag ofta retad för att jag gillade Mando Diao, tydligen inte det bandet man ska gilla om man jobbar i en skivbutik, inte tillräckligt coolt och alternativt antar jag. Sen kan jag erkänna att senaste skivan inte hör till mina favoriter av de 4 (!) album de släppt då men Mando är alltid Mando. Ska bli spännande nu när nya skivan kommer, släpptes idag! Och vad jag hörde på Popcirkus ser det lovande ut, även om Bring em in nog alltid kommer # 1 för mig! Det var inte bara första skivan och första konserten för mig utan även den första Rockstar-kärleken jag hade, Gustaf Norén. Det är nog fortfarande ingen som slår honom, hans fru får akta sig när jag flyttar vill jag lova =D
Kommentarer
Trackback
