Jag vägrar bli en sådan där konstig tant som bara pratar strunt!
Idag har jag lärt mig att det finns väldigt mycket skumt hundfolk. En helt ny värld har öppnat sig sen vi köpte Gusten, den är full av mycket märkliga människor kan jag lova. Jag tillbringar ju en hel del tid ute i folkparken om dagarna, promenerandes med hunden. Idag mötte vi en kvinna som, precis som jag var ute med sin hund. Vi stannade så Gusten och hennes hund skulle få hälsa. De började leka som tusan och någonting måste man ju säga när man står där med intrasslade koppel,den delen stod hon för vill jag lova! Först berättade hon självklart om sin hund och jag om Gusten (så länge var jag med i diskussionen), sen om sin pappas hund, sen om en sajt hon var medlem på där man kunde hitta brevvänner och tydligen hade hon nu lagt upp en fotoalbum på sin hund där (kommer tyvärr inte ihåg vad sidan hette men lovar att fråga igen nästa gång). Under hela den historien var jag tyst och stod och studerade Gusten som låg på rygg och sparkade hennes hund i ansiktet, men hon fortsatte prata. Snart var hon inne på skidor, pratade om Anja Perssons dåliga säsong, blablabla. Jag var fortfarande tyst. Sen kom det en lång kille med en ganska stor hund som anslöt till leken och han stod där helt tyst, mysko karl. Hennes hund kom dock inte så bra överens med hans så han gick, fortfarande utan att säga ett ord. Jag ursäktade mig då och vi gick vidare.
När jag kommer hem ringer Gustens uppfödare och undrar varför mamma och Hasse inte mejlat bilderna som dom lovat, sen börjar hon prata om att de har mycket snö. Helt plötsligt slutade hon prata snö, sa hej då och la på luren och jag han inte säga ett ord. Mysko hundfolk säger jag bara. Hoppas inte jag blir en sådan där konstig person som inte har något socialt liv utanför parken. En annan variant är ju hundägaren som enbart står och pratar om sin egen hund och hur underbar den är på alla sätt, vi har träffat dom med!
Kommentarer
Trackback
