idafelician.

Ingen glittrar som dig Stockholm,
ingen har lockat mig som du
Du var sval när jag kom hit och du är svalare nu
Men jag har känt hur mina steg har fått en gata här att gå
I ditt regn fick jag den kraft jag skulle få

Dina sånger har jag sjungit, dina drömmar har jag drömt
Min sans har jag förnekat och min hemstad har jag glömt