Way out West

Nu är jag hemma igen, eller kom egentligen hem för 13,5 h sen. SÅÅ värt att ta nattbussen hem, sov hela resan och de sju timmarna försvann i en dimma. Må kanske vara trist men det var värt varenda missade fest att få gå och lägga sig i sin egen säng i morse istället för att sitta på en svettig, full buss mitt på dagen. WoW var super, märks att jag inte är 15 längre, kroppen värker efter att ta stått och gått i 13 h/dag i två dagar. Sammanfattning:

Årets:
Bästa: THE NATIONAL, SÅ JÄÄÄÄVLA BRA!!!
Överraskning: LCD Soundsystems grymma konsert
Upptäckt: Mumford & Sons, Broken Bells.
Bästa stämning: Håkan Hellström. Marken gungade, alla sjöng och jag blev tårögd. Något utöver det vanliga, het klart!!
Coolast: Wu-Tang Clan
Snyggaste: Victoria Legrand (Beach House)
Besvikelse: Radio Dept. TYVÄRR
Nostalgi: Pavement
Sämsta: För mycket bra artister på för lite tid, speciellt på fredagen. Lördagen var bättre. SÅÅ jobbigt ;)


Nu väntar omtenta plus att jag måste jobba... KUL!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0