idafelician.

Jag har märkt att jag gärna dras till det mörka och melankoliska i mycket av det jag gör. Jag gillar melankolisk musik med mörka dova röster och svulstigt ljud, klär mig helst inte i för mycket färg, föredrar hösten framför sommaren och har nakna träd mot en grå himmel som favoritmotiv. Det här slog mig här om dagen, intressant eftersom jag själv inte ser mig som en dyster person. Jag finner lugn i det melankoliska, det känns tryggt på något sätt! Det behöver ju inte spegla min personlighet för det.